Förra helgen var det dags för min vän sedan 30år tillbaka att vandra kyrkgången fram. Vi har varit och är tre stycken som hängt ihop i 30 år nu. Medans Madde gick mot altaret satt jag och Christine och fällde en liten tår. Efter var det klart party i Madde stil. Herregud vilken rolig kväll.
En lite lätt galen ensamstående som försöker få vardagen att gå ihop...Man slits mellan jobb, barnens aktiviter, hålla ordning på ett hem,samtidigt som man ska springa på diverse kvälls möten och jobba extra för att få lite guldkant på tillvaron..där emellan är det tänkt att man ska ha egen tid ett eget liv och umgås på vänner på fritiden..men vad är fritiden när man står med näsan i smuts tvätten samtidigt som man lagar mat och försöker få barnen att inte slå ihjäl varandra..Skulle vara trevligt med en man ibland men vart ska jag hinna få in den stackaren i mitt liv mellan fotbollsträningen och kvällsmaten kanske? tål att tänka på....