var är handboken om män och barn?

Livet ska ju inte vara lätt det vet man ju och motgångar får man hela tiden och man ska lära sig av sina misstag och allt det där...Men varför lär man sig inte utan gör om samma misstag gång på gång??
Det där med känslor har ju aldrig varit min grej men när man bestämmer sig för att sänka garden och släppa in någon så blir det bara fel..
Sedan står man där som ett fån och undrar vad det var som hände egentligen och det är fråga som man aldrig kommer att få ett svar på, för jag undrar själv om dom vet om vad som inte var bra eller var det så att det var bra och det blev otäckt att känna något för någon som man inte kan styra över själv???
Men en sak som man märker när något sådant händer är vilka som är ens riktiga vänner dom finns där och plockar ihop en igen..Man vet alltid att det kommer att gå över och det gör det efter en tid men så ont det gör tills man är där.
Men sedan är det bara och ta nya tag för det finns en hel flock där ute som bara väntar att man ska hitta den.
Så brudar nu pimpar vi oss och ger oss ut, för där ute finns han med ett stort H som bara väntar på att man ska hitta han. Tills att man gör det så har man bara jävligt roligt och ser till att ta till vara på varje minut som man har kul och suga åt sig av komplimangerna man får för dom är man värd varenda än....