var är handboken om män och barn?

undra om man hade det på känn för den sista tiden har den fastnat på hjärnan men den är bra att somna till

Varför lär man sig aldrig att läsa tecknen tidigt utan man gör det alltid försent när man står där och ser dum ut.
Kan inte säga varför det kändes bra nu men det var något som inte funnits förut..
En känsla av trygghet och ärlighet man kunde bara vara sig själv, vara utan att behöva säga något utan bara finnas där. Fast man borde kanske redan där ha förståt att det skulle komma ett bakslag för det gör ju det jämt. Det är ju tur att man inte får några märken av alla smällar man fått tagit för då skulle man nog inte vara en vacker syn som man skulle vara det nu...
Vad var det som hände det kommer jag aldrig att få svar på utan jag kommer bara ha mina frågor men inga svar att få.
Tycker inte om känslan av tomhet som man har och allt som snurrar i huvudet när man inte ens kan få en rak förklaring av vad som hände...Var är respekten för varandra är man inte värd en ärlig förklaring???
Det är bara att acceptera att man aldrig kommer få någon såda.....
Trodde ett kort tag att det här var något bra att det kanske hade vänt men nej...Jag kommer sakna när man ligger i soffan framför tvn och dum tittat på något skit på burken, kommer sakna att krypa ner i sängen och du är där eller när klockan ringer tidigt och du ska upp och ser allmänt förvirrad ut..
Men med min tur så borde jag redan ha vetat att det skulle bli så här..
Tänk att man aldrig lär sig, men jag ska erkänna samtidigt är jag väldigt glad att jag träffade dig men ledsen över att det blev dom det blev....

Man är mamma till 2 barn men tydligen måste man tänka till det där snopp djuret som man skaffade dom med också, men så kan det ju gå när man bara har barnen ibland...
Vadå att dom bor hos mig på heltid och den andra bara har dom ibland men lyckas ändå inte tänka ut själv hur han ska göra EN helg..
Tur att man redan hade tänkt ut en plan till han så den var klar ifall att det skulle bli kaos i det lilla livet.
Så ytterligare en gång har man löst hans problem när han ska ha grabbarna. Det är konstigt för det jag gör varje helg varje dag kan man inte lyckas med en gång...
För ca 350 dagar om året får man klona sig själv och fara runt för att få det att fungera men det går med lite planering och ivärsta fall får man be om hjälp om det blir allt för körigt. Sedan att man ska klara av att jobba 100% och fixa hemmet och alla dessa möten det ska ju bara gå och det gör ju det med ren vilja och beslutsamhet.
Men just det jag är ju mamma och ska ju bara klara av det...
Varför är det så lätt för visa att bara försvinna och dyka upp när lusten faller på?? Varför är det i dom flesta fall mamman som får ta den största smällen när det blir en seperation??
Nu är jag ju glad att barnen bor hos mig skulle inte kunna vara utan dom men varför ska man stå på pass för den andra när den hör av sig??
Jo för jag vill att mina söner ska ha en relation med sin pappa för jag besitter inte rätten att plocka bort någon från deras liv, även om tanken har funnits så är det inte jag som vinner något på det utan mina två blondiner som förlorar i slutändan.
Men nu har jag fått nog tänker inte tänka till den något mer och tänker inte bara vara på pass för dennes krav när det passar att dyka upp, för att sedan höra av sig oj ett jobb dök visst upp igen!!!!
Det finns saker här i livet som är viktigare än pengar och det är barnen det är det enda valet i livet som man inte kan göra ogjort. Hur taskigt man än har haft det och gått på knäna många gånger är det värt allt bara att få ha dom hos sig.
Bara hoppas att den en dag vaknar upp och inser vad han har missat och det är mycket många glada stunder har man haft och kommer ha med dom samtidigt som man har varit osams och inte alltid går ihop men så är det med någon som man känner sig trygg hos och vet att den finns kvar imorgon när man vaknar och det gör jag. MAMMAN som finns där när man drömmer mardrömmar, ramlar och slår sig, gör mål i fotbollen eller man har något roligt att berätta, som finns där och tröstar och stöttar när man behöver det...
Dom är mina bästa vänner, mina medbrottslingar, mina små egon, mina hjärtan, mina älsklingar, mitt allt, mina bråkstackar, bara mina grabbar för så är det som är bara mina...